På Månadsträffen i slutet av oktober var ”lapp på luckan” när Jarlabanke gästades av journalisten och seglaren Niklas Krantz som före pandemin gav sig ut på en jordenruntresa som var tänkt att ta tre år, men som på grund av pandemin kom att sträcka sig över fem år och som resulterade i två böcker – ”Hafsorkesterns haverier” – om allt som krånglade och gick sönder under den 45.000 sjömil långa seglingen och ”Hafsorkesterns bravader: jorden runt med 32 gastar”. (Ovan hälsas Niklas t.v. välkommen av vår ordförande Rolf Skagerborg.)
Båten han seglade med var en Bavaria 30, 10 m lång och med plats för fyra personer. En båt som knappast är tänkt för oceanseglatser, enligt Niklas.
Om dessa sina dagar till havs, berättade Niklas. Ibland var Hafsorkesterns skeppare och gast ensamma på sin rutt och andra gånger, som över Atlanten, seglade de i en eskader på 18 båtar. Men det hände sig också att skepparen var ensam, som när covid drabbade världen och länderna slöt sig och man förbjöd landstigning. Då fick Niklas fylla båten med mat för att kunna fortsätta sin segling ensam.
Vi fick också höra om mastbrott på Atlanten då vajrarna som höll masten måste sågas av och mast och segel sänktes till en sista vila på 4.000 m djup, om motorkrångel, skador på rodret, en autopilot som ger upp, ankarspel som rostar, en jolle som säckar ihop, pumpar som hänger sig och mängder med olika elfel.
Men det fanns också berättelser – och rikligt med bilder därtill – som visade på lata och soliga dagar, vandringar och simturer och speciella, minnesvärda möten med människor och djur.
Text och foto: Bodil Svensson
