In genom solgrindarna och sedan nerför 200 meter trappor. Nere vid slutet av trapporna, mitt emellan farbar väg och Vätterns strand, ligger Villa Strand, hemvist för Ellen Key från 1911 till hennes död i april 1926. Där arbetade hon, där tog hon emot gäster – den tidens celebriteter – som Verner von Heidenstam, Hanna Pauli, August Strindberg, prins Eugen och Victoria Benedictsson. Inkomsten från hennes böcker möjliggjorde husbygget och allt är byggt efter hennes intentioner. Rummen är målade i pastellfärger eller har ljusa tapeter och på golven ligger trasmattor istället för den tidens mörka och tunga mattor. Likaså är gardinerna ljusa, lätta och skira.
På Strands övervåning ligger sovrum och gästrum och där finns också Solbadet, d.v.s. en rymlig balkong med utsikt över Vättern. Solbadet bebos av Lyssnaren (en bronskopia), som Ellen Key förde med sig hem från Italien och som med sitt lyfta finger manar till lyssnandets andakt. Rakt nedanför Solbadet sträcker sig en trappa ner till Pelarbron varifrån Ellen Key och gäster kunde ta sig ett dopp.
Ellen Key (1849 – 1926) var feminist, pedagog och folkbildare. Hennes författarskap var omfattande, det mest kända verket är ”Barnens århundrade” som kom ut i nya översättningar och upplagor. Hon var en av våra mest kända författare utomlands.
I mitten av augusti var vi ett tjugotal jarlabankare som bokat in oss på en bussresa till Strand och till Vadstena. På Strand togs vi bl.a. emot av föreståndarinnan Maja som lotsade oss runt i villan och under en timmes tid berättade om Ellen Key, om livet på Strand, om Keys författarskap och om Malin.
Malin Blomsterberg, född 1881, kokerska och skomakardotter, kom sommaren 1914 fotvandrande till Ellen Key för att tacka Key för böckerna hon skrivit och Malins avsikt var att få bli kvar. Hon ville komma nära de som tänkte de stora tankarna och allra mest ville hon komma nära Ellen Key.
Malin blir också Ellens trotjänarinna, lärjunge och vän, sekreterare och förtrogna. Hon lagar hennes mat, tvättar hennes kläder, sitter enligt Ellens Keys önskan med vid bordet när huset har gäster för att delta i bordssamtalen.
Hos Malin växer dock en känsla av att inte duga, inte räcka till. Den känslan ökar med åren och en dag sent i novembers 1925 ger hon sig ut på en promenad från vilken hon inte återvänder. Vid Vätterns strand hittar man hennes kläder fint hopvikta mellan ett par stenar och hennes kropp återfinns i Vättern.
Författarinnan Malin Haawind fastnade för Malin Blomsterbergs öde och 2024 kom boken ”Den som följer en stjärna vänder inte om”, en berättelse om ”arbetets och psykets gränser, om klass och längtan efter tillhörighet i en tid då allt är på väg att förändras”. Finns även utgiven som ljudbok.
Efter besöket på Strand for vi till Vadstena för lunch och för ett par timmars ”egen tid” att göra staden efter egen önskan. Somliga valde rundvandring, andra ett besök på slottet eller vandring längs stranden. Då kom regnet, stavat med stort R. Då valde jag en visning på slottet av vackra knypplade Vadstenaspetsar.
Text och foto: Bodil Svensson
