Den 28 april gästades Jarlabanke för tredje gången av Hans Arnbom som förmedlade ännu en av sina stockholmshistoriska berättelser- den här gången handlade det om den stora världsutställningen 1897. 45 intresserade personer hade bänkat sig vid kaffeborden för att ta del av berättelsen.
Diskussionerna var många innan man slutligen bestämde platsen för världsutställningen. Det blev Djurgården och utställningen sträckte sig från Djurgårdsbron till Allmänna gränd. Även österut byggdes det- där fanns t.ex. Gamla Stockholm, en miniatyrstad som skulle föreställa 1500-talets Stockholm.
BILDKONST Vy över Stockholmsutställningen 1897, sedd från Djurgårdsbru SSM_11431_0 Stadsmuseet i Stockholm
Konstnär: Anna Palm (1859-1924). Stadsmuseet i Stockholm
När Konst- och industriutställningen ägde rum på Djurgården målade Anna Palm hela området. I mitten av konstverket ses industrihallen ritad av Ferdinand Boberg och Fredrik Lilliekvist. Boberg var f.ö. utställningens huvudarkitekt. Till höger ses norra delen av Nordiska museet som ännu inte var färdigbyggt.
Den stora utställningshallen med sina fyra torn och med bryggor som förband tornen med kupolen var byggd helt i trä och revs kort efter utställningens slut. Byggnaden var ca 100 meter hög och i de två främre tornen fanns hissar som tog besökare upp till utkiksplatsen.
Utställningen öppnade den 15 maj och stängdes den 3 oktober 1897. Då revs också de flesta byggnaderna. Syftet var att visa upp Sveriges (och Norges) industrialism och tekniska uppfinningar. På plats fanns 3.722 utställare i 100 olika paviljonger. 1,5 miljoner besökte utställningen. 10 kronor betalade man i inträde första dagen, sedan blev priset 1 krona för att få ta del av alla märkvärdigheter som t.ex. Mohriska kaffehuset (foto: Historiska museet).
Om detta och mycket mer därtill fick vi veta och förundras över genom Hans Arnboms (ovan) medryckande och bildsatta berättelse.
Text och foto (om ej annat angetts): Bodil Svensson
