SPF-föreningarna i nordost har under 2019 haft ett samarbete när det gäller resor. I mitten på juli gick resan till det som omnämns som ”världens vackraste operafestival”, den årliga festivalen på Olofsborgs fästning i Nyslott/Savonlinna i södra Savolax. Tibbleseniorernas Gunilla Rönnholm berättar:
Två nätter till sjöss och två nätter på studenthem. Två olika sätt att tillbringa nätterna på i förhållande till den miljö vi är van vid. Men vilka dagar – även de var långt från den vanliga vardagen. Vår buss körde oss alla dagar och Linnéa Sallay berättade, berättade och berättade. Så intressant. Vi har besökt såväl konstnären Albert Edelfelt fina lilla ateljé i Borgå och författaren J L Runebergs vackra skrivarhem, även det i Borgå.
Ainolas salong år 1915
I Järvenpää, Täbys vänort, besökte vi Jean Sibelius hem Ainola. Här bodde han tillsammans med sin fru Aino fram till sin död. Jean Sibelius föddes 1865, blev hela 92 år gammal. Hans Finlandia kommer vi alla ihåg. Fru Aino var född 1871 och blev hela 97 år. Hennes livsuppgift var att stödja sin man och sköta hem och trädgård. De hade en fantastisk trädgård. Sibelius själv komponerade aldrig med hjälp av ett instrument utan tog sina notblad och en penna och uppsökte en tyst plats i trädgården, där kom tonerna till honom från tystnaden. Han skrev ner dem och så blev det en vacker komposition. Sibelius var mycket känslig för ljud och det var först efter hans död som fru Aino fick dra in rinnande vatten i huset. Vattenledningarna susade för mycket tyckte han!
Dessa konstnärshem blandades med kyrkbesök, båt-sightseeing och marknader.
Så till resans höjdpunkt – Operabesöket i Olofsborg/Olavinlinna i Savonlinna. Vi startade kvällen med att äta en god middag inne i borgen. Det var ett äventyr att ta sig via steniga, trånga och ojämna gångar och trappor in till restaurangen. Men väl där lät vi oss gott smaka. Så till föreställningen. På borggården var det uppspänd segelduk till tak och riktiga teaterstolar att slå sig ner i. Men det var ändå utomhus, det kändes tydligt. Ingen ridå utan en mycket stor scen med en scenografi bestående av en gigantisk bur som senare delades i tre delar och förflyttades under föreställningen.
Så slog dirigenten igång orkestern och en fantastisk uppsättning av Rigoletto spelades. Alla var vi helt hänförda av såväl agerandet som av sången. Kroppen kändes som man sprungit ett maratonlopp, helt slut, när Rigolettos slutord ”Ah, la maledizione” (Ack, det var förbannelsen) sjöngs efter 2 timmar. Så stark påverkan är det sällan man är med om. Fantastiskt. Uppsättningen hade tidigare spelats på Covent Garden i London.
Det var en resa i kulturens tecken som vi alla var mycket nöjda med.
Text: Gunilla Rönnholm, Tibbleseniorerna
