Äntligen kan vi börja resa igen. Pandemin är naturligtvis inte helt över men klassas efter 1 april 2022 inte längre som en samhällsfarlig sjukdom.
Att resa ensam men i grupp passar nog många äldre mycket bra. Själv reser jag numera ”ensam” eftersom min man är sjuk och inte längre kan följa med. Det känns därför som en stor förmån att kunna följa med på en av SPF Jarlabanke anordnad resa med både på- och avstigning här i Täby tillsammans med trevliga medresenärer och ett omhändertagande reseombud.
Ett mailutskick från föreningen med ett lockande erbjudande att följa med till vårkonserten i Uppsala konserthus med Orphei Drängar (OD) och Uppsala Blåsarsymfoniker söndag den10 april, passade mig utmärkt och jag anmälde mig genast.
Bussen hämtade oss 15 resglada seniorer vid äldreboendet Ångaren i utsatt tid och innehöll då redan ett stort antal SPF-resenärer från Huddinge. Jag valde en sittplats bredvid en, som det visade sig, mycket trevlig dam. Vi två hann dock inte säga många ord till varandra innan guiden från arrangören Viatour hälsade oss välkomna och nu ville hon ”undervisa oss” om vårt resmål, Uppsala. Hon startade föredraget otroligt ambitiöst med att berätta om de fyra istiderna som funnits bland annat över Uppsala, för många tusentals år sedan.
När vi anlänt till Uppsala gjorde bussen en kort rundtur i staden innan vi åkte till Gamla Uppsala. Vi förundrades över hur chauffören så skickligt kunde manövrera denna stora buss på dessa smala gator som var gjorda i en helt annan tidsålder och för en helt annan sorts fordon.
Vår lunch avnjöt vi på Odinsborg som är en restaurang och ett café i Gamla Uppsala. Huset är en charmig träbyggnad från 1899, som tidigare var en privatbostad, intill de berömda Kungshögarna. Två bord var reserverade för Jarlabanke, vilket kändes tryggt eftersom det var väldigt många gäster som skulle äta. Buffélunchen som serverades var både välsmakande och riklig, men kön till buffén krävde verklig disciplin från oss alla för att inte onödig trängsel skulle uppstå.
Vi anlände sedan i god tid för att inta våra sittplatser i Uppsala konsert- och kongresscenter. Jag har själv länge velat besöka denna byggnad som invigdes 2007. Med sina åtta våningar och med plats för 1.120 åhörare i stora salen är den en av Nordens mest uppskattade mötesplatser med både högklassig design och akustik. Den magnifika byggnaden beskrivs som djärv och modernistisk och den såg verkligen stor ut. Jag tyckte den liknade en jättestor fyrkantig kloss av glas och betong.
Salongen är fördelad på övre och nedre parkett, balkong och separata loger. Två stycken mycket smala och jättelånga rulltrappor som inte gick särskilt fort, och en enda hiss fanns för att nå dessa våningar. Vi upplevde även skyltningen som svårbegriplig då vi skulle hitta våra platser men fick snart hjälp av informationspersonalen att hitta rätt.
Äntligen satt vi sedan bekvämt tillbakalutade på våra platser. Själva målet för vår resa var nådd och nu var det bara att fullt ut njuta av vårkonserten. Manskören Orphei Drängar med sin mix av
80 noga utvalda röster anses som en av världens främsta manskörer och leds sedan 2008 av dirigenten Cecilia Rydinger, som i sin tur är en av Sveriges ledande musikpersonligheter.
Uppsala Blåsarsymfoniker (bild ovan) är en av landets främsta amatörblåsorkestrar och leds av Leif Karlsson, som har en diger meritlista inom svenskt musikliv.
Vi kände oss verkligen privilegierade som fått möjligheten att uppleva denna underbara vårkonsert som bjöd på stor variation alltifrån välbekanta vårsånger, Wagners kända pilgrimskör och olika kompositioner av Hugo Alvén, som var Orphei Drängars dirigent mellan 1910 och 1947.
Vi påmindes också om situationen i Ukraina när den kalla och skrämmande Five ways to kill a man, med musik av Bob Chilcott och text av Edvin Brock, framfördes. Konferencieren hade svårt att själv hålla tillbaka tårarna, liksom vi i publiken, då han berättade om denna komposition som tyvärr är lika giltig idag som då dikten skrevs 1990.
i anlände trötta, men mycket nöjda, åter till Täby efter denna mycket innehållsrika dag. Ett stort tack till våra reseombud Margareta Torstensson och Birgitta Collin som gjort denna resa möjlig.
Text: Gudrun Wijk
Foto: Birgitta Collin och Margareta Torstensson
