Så blev den äntligen av den 27 september, utfärden till Landsort och Öja, som vi sett fram emot. Vädergudarna var på vår sida, solen sken och det blåste friskt på överfarten till ön. Öja är den sydligaste ön i Stockholms skärgård och Landsort är namnet på fyren, men ofta säger man bara Landsort.
Åke Svedlilja, som ansvarar för turistinformationen på ön, tog emot oss. Han berättade att det finns 91 fastigheter där och att 21 ägs av staten, resten är privatägda. Marken är endast på arrende. Fyren är Sveriges äldsta. Den har lyst i 150 år, först med hjälp av fotogenlampor men sedan 1938 med elektricitet, för det året blev ön elektrifierad. Lotsstationen inrättades 1877 och lades ner 1998. Lotsutkiken i betong är nu hotell, men det finns också ett vandrarhem och det kan komma upp till 800 gäster en sommar, de flesta från Sverige.
Ön är naturskyddsområde och för den intresserade finns flera sällsynta växtarter. Det finns också en fågelstation. Ca 10.000 fåglar ses här varje år och av dem ”ringmärks” 7.000.
Vi serverades en god fisksoppa i restaurangen och därefter promenerade vi under Åkes ledning till fyren. De som ville kunde gå upp de ca 80 trappstegen och se ön från ovan. Vi kunde också ta en promenad till labyrinten, som har rykte om sig att ge god fiskelycka, eller till pestkyrkogården.
Som avslutning på besöket på Öja samlades vi i kapellet, där vår reseledare Monika Lilja bl.a. berättade om Evert Taubes vistelse på Landsort och framförde några av hans mindre kända visor.
Text: Gunvor Vretblad Foto: Margareta Torstensson och Gunvor Vretblad
