59 tidningsutgivare gick 1906 samman och bildade AB Svenska Pressbyrån. Detta för att säkerställa spridningen av det fria ordet i Sverige. Den egna tidningsförsäljningen skedde genom tågbud och kiosker. Men det gällde att få ut tidningar till hela landet. Det krävde en omfattande distributionsorganisation som utvecklades från cykel och häst till transporter med flyg. I början på 30-talet gjorde Pressbyrån en överenskommelse med SJ om specialinredda vagnar där personal kunde räkna och bunta tidningar under resans gång. Ett tidigt morgontåg mot Malmö, ett mot Göteborg och ett med destination Norrland förde med sig tidningar till 58 tågstationer där tidningsbuntarna hämtades upp av anslutningsbilar.
Tidningsflyget har därefter haft en avgörande betydelse för att Stockholms kvällstidningar skulle bli rikstidningar och säljas på eftermiddag eller kväll i nästan hela Sverige. Kvällstidningarna blev Pressbyråns dominerande försäljningsobjekt inom dagstidningsförsäljningen.
Om detta och mycket annat intressant rörande Pressbyråns drygt 100-åriga historia berättade nestorn på Pressbyrån, Folke Lundberg (som själv började på Pressbyrån 1949), och hans ”side kick” Birthe Gabrielsson för oss gästande jarlabankare den 23 april. Birthe och Folke arbetar båda på Pressbyråns mycket innehållsrika lilla museum på Strandbergsgatan, Hornsberg, och de har i uppdrag att hålla kulturarvet levande.
Svenskarna var under 1900-talet ett mycket tidningsläsande folk. Under första halvan av seklet fanns det närmare 200 dagstidningar i Sverige, från norr till söder (den skarpögde kan kanske läsa en del av namnen i listorna t.v. om Folke ovan). Pressbyråkiosker fanns i de större järnvägsstationernas väntsalar från början av 1900-talet. Eftersom kiosken skulle vara en prydnad för väntsalen hände det att namnkunniga arkitekter fick i uppdrag att rita kioskfasader. Arkitekt Ragnar Östberg t.ex. (Stockholms stadshus) ritade Pressbyråkiosken på Sundsvalls Central. Den är numera omhändertagen av Nordiska Museet och finns på Julita gård i Sörmland. På stationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö fanns det kompletterande kolpotagevagnar. En vagn finns kvar idag och den står på Pressbyråns museum (se ovan).
Under en period satsade Pressbyrån på vykortsproduktion och -försäljning. 1932 producerade man 10.000 kort per dag och tio år senare hade det ökat till 40.000 svartvita kort om dagen. Populäraste motiven var kyrkan, järnvägsstationen, statyer och badplatser. 1960 fanns 16.000 motiv i lager på glasplåtar.
Förutom vykortstillverkning startade Pressbyrån även en glassfabrik, en kolafabrik och en fabrik för piprensare. En udda produkt var en krigskarta som såldes 1939. Tanken var att man på kartan, vid radiosändningar, skulle kunna följa krigshändelserna.
Pressbyrån ägs numera av Reitan Servicehandel Sverige AB.
Sammanfattningsvis var det en mycket intressant förmiddagstimme som vi tillbringade i Folkes och Birthes sällskap. Ett stycke svensk samhällshistoria, inte så allmänt känd, blev oss förunnat – synd att inte flera anmält sig till besöket!
Text och foto: Bodil Svensson
