Det var – som man säger – ett Herrans väder med blåst, snöblask och regn och halkiga och slabbiga trottoarer den 22 januari, dagen för årets första Månadsträff. Hur skulle det bli? Totalt manfall, eller?

Men jarlabankarna är ett segt och ihärdigt folk. Med hjälp av stavar och broddar och stödjande armkrok tog sig 60 personer till Sällskapsrummet, Tibble kyrka, för att lyssna på journalisten, författaren och rysslandkännaren Elisabeth Hedborg och hennes berättelse om de flera tusen ryska soldater som under andra världskriget, efter uppdrag i Norge, skulle åter till Sovjet och undan Hitler. På tåget tillbaka till hemlandet passade ett antal tusen soldater på att rymma och flydde in i Sverige, bl.a. till Värmland.

Värmlands Folkblad var den enda tidning som skrev om händelsen, sedan slog SIS – Statens Informationsstyrelse – till. Det var den som bestämde vad som kunde publiceras. Det blev förbjudet att berätta om flyktingar som kom till Sverige. Det gjorde att det inte blev allmänt känt att tusentals soldater från Röda armén tillbringade en del av andra världskriget i speciella ”ryssläger” i Sverige.

De ryska soldaterna internerades alltså i Sverige och utsattes för en oerhörd kontroll från den sovjetiska delegationen i Stockholm. Bland annat valde den sovjetiska ambassaden ut förmän som hade kontroll på vilka utav soldaterna som var proryska och vilka som var anti.

En del av de ryska soldaterna hittade sig en käresta i Sverige, ibland med barn som följd. När Stalin 1944 krävde att flyktingarna i Sverige skulle åter till Sovjet för en ”frivillig repatriering” så fanns det de som stannade i Sverige eftersom de bildat familj här. En som dock återvände var Inger Gustafssons pappa. Inger är, som Elisabeth säger, hjältinnan i Elisabeths bok ”Min far var rysk soldat”.

Inger var 15 år när hon av sin mamma fick veta att hennes pappa kom från Sovjet och hon funderade mycket över sin okände far. Det var först när hon vände sig till den ryska versionen av tv-programmet Spårlöst som hon fick napp och hon fick i direktsändning träffa en av sina tre halvsystrar under allmänna tårefloder.

Text: Bodil Svensson Foto: Birgitta Collin och Bodil Svensson