Nedslag i Georgien

Utlandsresan för Jarlabankes seniorer gick i år till ett land som än så länge bara ligger i sin linda när det gäller turism – nämligen Georgien. Georgien är en republik i Östeuropa och landet utropade sin självständighet från Sovjetunionen den 9 april 1991. Det är stort som ett och ett halvt Jämtland, har Kaukasus långa bergskedjor i norr och bakom bergsmassiven finns Ryssland. I väster ligger Svarta havet, söderut Turkiet och Armenien och i sydost gränsar landet mot Azerbajdzjan.

Vi var tio damer från Jarlabanke (och vänmedlemmar från Tibbleseniorerna) som tillsammans med ytterligare 14 personer utgjorde den grupp som i Albatros regi skulle göra Georgien under fem hela dagar. Vi lämnade Arlanda en fredagskväll för att ta ett nattligt flyg till Georgiens huvudstad Tbilisi med mellanlandning och flygbyte i Riga. Anlände tidig morgon till hotellet för ett par timmars sömn, sedan busstur runt i staden och vandring i Tbilisis gamla stad, med smala gator, snickarglädje och full kommers – det var nämligen festival i Tbilisi den helg vi kom dit och det märktes, folklivet var sjudande.

T.v. Vår svenska guide, Sophie Heine, gav oss en lektion i snabbformat över Georgiens historia. T.h. ett par av Tbilisis fina gamla hus som klättrar från centrum och upp över bergssidorna.

T.v. Fredsbron, som är en gångbro över floden Kura. Bron invigdes officiellt i maj 2010. T.h. Ett par georgiska flickor band fina blomsterkransar till hugade spekulanter.

Dag två var den första utflyktsdagen med buss. Färden gick österut för att sedan vika av mot söder. Dagens mål var klippklostren David Gareja intill gränsen mot Azerbajdzjan. Totalt finns 15 kloster i området och i klipporna är flera hundra munkceller inhuggna. Klippklostret anses vara ett av de viktigaste monumenten över den georgianska kristendomen. Det första klostret byggdes på 500-talet. Man byggde sedan klostren fram till mitten av 1400-talet. De förstördes då av mongolerna på deras väg västerut.

Väldiga vidder av gräshöljda kullar med stora hjordar av kor, får och getter kantade vägen, som vid det här laget var smal och vindlande och på sina håll extremt dålig. Men vår tåliga chaufför hanterade med van hand sin buss mellan gropar och stenar. Ibland fick han lägga sig på signalhornet eftersom några kor fått för sig att de skulle över vägen just framför bussen. Trafiken i Georgien är inte tyst. Man tutar om man ogillar andra trafikanters beteenden, man tutar för att varna bilister att köra ut framför egna fordonet, man tutar på kor och hundar och en och annan kalv… Stängsel finns ofta inte, men ibland kunde man se en kreatursherde till häst som drev kritterna från plats till plats. I tätorterna finns vägskyltar med en triangel med en kossa på upptill och därunder en rund skylt som upplyser om maxhastighet på 40 km/tim.

T.v. Väldiga vidder med gräshöljda kullar kantade vägen österut. T.h. Dagens mål var klippklostren David Gareja intill gränsen mot Azerbajdzjan.

T.v. Olika berg- och jordarter ger färgrikedom åt de omgivande kullarna. T.h. Monica förevigar de böljande vidderna.

Följande dag gick färden västerut vilket också innebar en annan typ av landskap. Här handlade det om odlingslandskap – äpplen, citrusfrukter, plommon. Vårt mål var grottstaden Uplistsiche som är uthuggen direkt ur klipporna. När staden blomstrade som bäst var den säte för 20.000 människor. Det är lite svindlande att tänka sig att uppe i dessa berg har en gång tusentals människor levat. Där skulle alltså hela nuvarande Eslövs stad fått plats. Uplistsiche förstördes av mongolerna 1240 och det som nu finns kvar är bara den innersta stadskärnan. Från 500-talet f. Kr. och ca 600 år framöver var staden ett förkristligt religiöst centrum där man dyrkade solgudinnan.

Dagen innebar också besök på Stalinmuseet i Gori, Stalins födelsestad, och i Georgiens gamla huvudstad Mtskheta med nedslag i två gamla och viktiga kyrkor, Jvariklostret och Svetiskhovelikatedralen, Georgiens näst största kyrka.

T.v. En liten del av grottstaden Uplistsiche med bostäder uthuggna direkt ur klipporna. T.h. I den gamla huvudstaden Mtskheta finns några av Georgiens äldsta och viktigaste kyrkobyggnader. En av dem är Jvariklostret på en kulle vid staden med utsikt över både stad och floderna  Kuras och Aragvis sammanflöde.

T.v. Det lilla Jvariklostret byggdes på tidigt 600-tal. Väggarna är bl.a. prydda med gamla och fantasifulla fresker. T.h. Interiör från Svetiskhovelikatedralen, Georgiens näst största kyrka, som är smyckad med vackra sniderier både invändigt och utvändigt.

Dags för den sista utflyktsdagen. Vi for rakt österut till staden Gremi, en gång huvudstad i kungariket Kakheti och en viktig ort längs Sidenvägen. 1615 jämnades dock staden vid marken. Kvar finns ärekeängelns kyrka och delar av en gammal fästning.

T.v. Fästningen i Gremi. Idag finns bara ärkeängelkyrkan och delar av den gamla fästningen kvar. Gör man ett besök i fästningen  måste man också titta in i det gamla toalettrummet där åtskilliga rumpor under årens lopp nött den gamla toalettstolen (t.h.).

In i bussen igen och nu norrut. Sista anhalt denna dag blir staden Kvareli med ett besök på vinhuset Kharebo, som betraktas som ett av Georgiens bästa. Vi tas emot av en manskör, får en introduktion över vintillverkningen och ledsagas till avsmakningsbordet där vi testar både rött och vitt vin.

T.v. Inte alla dagar man tas emot av en manskör. T.h. Birgitta, Christel och Margareta provar det vita vinet.

Den sista dagen i Tbilisi var en dag på egen hand. De flesta föredrog att ströva runt i staden och att inta lunch på något trevligt ställe. Några av oss valde att ta linbanan från torget Rike Park nere vid floden Kura för att njuta av utsikten som bjöds från linbanans topp. Från toppen ledde trappor ner till stadens botaniska trädgård, som bjöd på vilsamhet i trädens och buskarnas hägn.

T.v. Innan vi tog linbanan mot höjderna gladdes vi åt en fantastisk skrotstaty, ett träd fullt med fåglar, fågelholkar och frukter. T.h. Nedanför trädet stod den här lilla jycken och väntade på sin husse som lämnat sin unikabox kvar på bänken.

T.v. Det porlade och brusade i botten på botaniska trädgården. Margareta, Birgitta och Monica tar sig över vattendraget  via en hängbro.  T.h. Botaniska trädgården. I bakgrunden skymtar staden Tbilisi.

Kväll den sista dagen. Gemensam middag med eftersnack, en timmes (eller två timmars) sömn innan det var dags att släpa ut väskan till receptionen, äntra bussen till flygplatsen och checka in. Nattlig flygfärd, byte i Riga och landning tidig morgon på Arlanda med ett gott vin, honung och lite nötter i bagaget.

Text och foto: Bodil Svensson