Solen sken över Etnografiska när vi, 20 jarlabankare, onsdagen den 23 maj samlades för att ta del av museipedagog Emili Nordén Ramos redogörelse för japanskt te och japanska teceremonier. Det var på 900-talet som teet kom till Japan från Kina och på 1200-talet hade det gröna pulver som används i teceremonin, macha, blivit populärt.
Etnografiska museets tehus, Zui-Ki-Tei, (Det löftesrika ljusets boning) uppfördes 1990. Det är byggt av enkla byggmaterial som bambu, rispapper, cederträ och bark. Runt tehuset ligger trädgården ”daggens mark”, som är det inre trädgården. En bambugrind skiljer den från den yttre trädgården och när man trätt in genom grinden ska man inför teceremonin tvätta sina händer och sin mun vid den rinnande källan. Det som är smutsigt ska renas.
I trädgården finns ett samspel mellan träd, vatten, ljus och gångarnas stensättningar.
Teceremonin bygger på fyra grundbegrepp med en återklang av zenbuddhism från 1500-talet : Wa – harmoni, Kei – respekt eller uppriktighet, Sei – renhet och Jaku – sinneslugn.
Vi var inte med om någon teceremoni i tehuset, men som en extra favör till oss var vi inbjudna till samling inne i Etnografiska museet där vi fick tillfälle att smaka på macha och en god kaka därtill, smaksatt med te.
En intressant eftermiddag med denna inblick i en annan kultur.
Text och foto: Bodil Svensson
