Den frågan fick vi svar på när Jarlabankeföreningen den 6 oktober gjorde ett studiebesök på det nya Spårvägsmuseet i Norra Djurgårdsstaden. Museet räknar 1922 som sitt födelseår men öppnade inte för allmänheten förrän 1944. Då låg det på Thulegatan och har sedan haft sin plats både under Odenplans tunnelbanestation och i SL:s bussgarage i Söderhallen på Tegelviksgatan innan det kom till de nya lokalerna vid Gasverkstorget 1.
Museet har nu fyra våningsplan och där kunde vi läsa om kollektivtrafikens betydelse för stockholmarna, hur möjligheterna att ta sig fram i regionen förändrats från roddarmadammer och hästspårvagnar till sjötrafik och tunnelbana.
Det fanns mycket att läsa och lära och tiden gick alldeles för fort. Innan vi åkte hem samlade vi våra intryck över en kopp kaffe. Extra spännande för oss var den gamla hästspårvagnen Stockh. Central Omnibusline nr 2 från 1887 (ovan t.h.). Den kallades Skallerormen för att den skakade så mycket. Vagnen hittades 1948 på Rönninge gård i Täby där den hade använts som skafferi!
Text: Gunvor Vretblad Foto: Margareta Torstensson
