Ett 20-tal kulturintresserade Jarlabankare samlades en kall blåsig dag, den 29 mars, för att tillsammans besöka Hallwylska museet (även kallat Hallwylska palatset) som är ett av få bevarade privatpalats från sekelskiftet 1900 i Stockholm.
Museet visar regelbundet nya utställningar, då vi var där visades Utflykter i Art Nouveau en ny stil för en ny tid, men den imponerande byggnaden med alla sina samlingar är nog ändå den största upplevelsen av vårt besök. Museet öppnade 1938 och innehåller Wilhelmina von Hallwyls stora samlingar av antikviteter, vapen, porslin och silver som hon skaffat till sitt hem. Samlingen omfattar över 50.000 väl dokumenterade föremål, hon ville på detta sätt belysa sin egen liksom äldre tiders kultur i folkbildningens tjänst.
Vem var då denna Wilhelmina von Hallwyl? Jo, en mycket ovanlig kvinna för sin tid. Wihelmina ärvde en avsevärd förmögenhet från sina föräldrar och sitt adelsnamn från sin make riksgreven Walter von Hallwyl. Förmögenheten gjorde det möjligt för dem att låta uppföra denna stora byggnad som är 2.000 kvadratmeter stor och har drygt 40 rum fördelade över fem våningsplan. Wilhelmina tog aktivt del i alla inredningsarbeten och befann sig så gott som dagligen vid bygget. Hemmet utrustades med alla den tidens tekniska innovationer som elektricitet, luftkonditionering, rinnande varmt och kallt vatten, hissar, telefon med mera. Wilhelminas övergripande idé var att hon för eftervärlden i detalj skulle bevara ett hem från sekelskiftet. Hon var en samlare av stora mått (tur att hemmet var så rymligt) och bevarade inte bara värdefulla saker utan samlade även de vardagligaste ting från den tiden, som inte bevarats på annat håll.
Text: Gudrun Wijk Foto: Birgitta Collin och Bodil Svensson
