– Vad kostar de? Är de dyra eller kan ni ta hit dem snart igen, hojtade en dam i publiken med förtjusning i rösten när hon spontant reste sig upp efter Tommy Löbels Swingbands sista låt vid månadsmötet den 28 oktober. Publiken höll skrattande och applåderande med henne.
Eftermiddagens session var inte bandets första besök utan den tredje spelningen som Tommy Löbels Swingband gjort hos Jarlabanke. Den här gången hade bandet en sättning med Thomas Ekström på bas, Bernt Johansson på gitarr, Dietrich Bunse på piano/vibrafon, Fredrik Hellberg på trummor och Tommy Löbel själv på klarinett. Sjöng gjorde de alla, antingen solo eller i kör – den s.k. ”astmakören”. Kanske var det den distinkta hesheten på vissa stämmor som gjorde att man kände sig förflyttad till knökfulla och rökiga jazzställen i New Orleans.
Musikerna har spelat tillsammans under många år i olika sättningar, längst är den tid som Tommy och trummisen Fredrik delat scen, det handlar om 40 år!
Vad fick vi då höra? Spelningen startade med ”Wild Cat Blues” som ofta fanns med på Chris Barbers repertoar, gick över till ”Kan jag få låna den av dig” med text av Hans Alfredson, ”The world is waiting for the sunrise” som spelats in av många jazzmusiker, bland dem Benny Goodman och Duke Ellington. Vidare fanns på bandets repertoar ”I can’t give you anything but love”, “On the sunny side of the street”, “Lady be good” och ”When you’r smiling”. Efter en timme avrundades med ”Tommy´s blues” skriven av Tommy Löbel själv, en blues över att kamraterna alltid gömde hans the.
Tommy Löbel är en uppskattad klarinettist som spelat med i många kända band och har blivit vald till Sveriges bästa jazzklarinettist av Tradjazzens vänner samt tilldelats ett stipendium som årets Jazzmusiker av Jazzklubben Gazelle.
Om hur han fastnade för jazzen berättas på egna hemsidan: ”När Tommy var en Elvis- och Beatles-lyssnande 18-åring fick han för första gången höra några plattor med New Orleans-jazz. Det var en kompis pappas skivor och Tommy föll pladask. Wow! Från att över huvudtaget inte ha existerat i Tommys liv, blev den upptäckta musiken snabbt mycket viktig. Han blev fascinerad av klarinetten han hörde och ville pröva själv. Med lånad klarinett och grepptabell började självstudierna.”
På den vägen är det. Nu ägnar han sig åt musiken på heltid och har Benny Goodman och Åke Hasselgård som de största förebilderna och han har bl.a. turnerat runt till Sveriges jazzklubbar med ett program om klarinettisten Hasselgård.
Text och foto: Bodil Svensson
