Vi var tretton reslystna jarlabankare som samlades på Östra station i väntan på bussen som skulle ta oss till Arkösund där vi skulle gå ombord på M/S Göta Lejon. Vi var förberedda för regn men vädergudarna var på vår sida. Höjdpunkterna för resan, besöket på ön Västra Gärsholmen med Capella Ecumenica och färden på Göta kanal, skedde i bästa väder. Vi var 47 resande och väl ombord på båten serverades vi en god lunch och var lagom färdigätna när vi närmade oss Capella Ecumenica.
”Capella Ecumenica Santae Annae in Scopulis” betyder ”S:t Anna ekumeniska kapell bland skären”. Initiativtagare till kapellet är Hilding Bielkhammar. Efter att som 18-åring ha besökt det stora ekumeniska möte som Nathan Söderblom ledde 1925 i Stockholm, fick han idén att skapa ett ekumeniskt centrum i sin hemtrakt. Det dröjde till 1958 innan planerna kunde sättas i verket. Med hjälp av familj och vänner byggdes Capella Ecumenica som en replik av ett annat kapell, S.t Annas gamla gråstenskyrka, som hade uppförts på 1380-talet och slutat sin tjänst i början av 1800-talet. För uppförandet av Capella Ecumenica bars stora stenar från öns stränder och det sägs att den kristna gemenskapen murades in i väggarna med stenar från Kiev, Ryssland och USA. De föremål som finns i kapellet, bl. a. en Mariabild från Hamburg, en ikon från den ortodoxa kyrkan och en altartavla med något så ovanligt som Gud framställd i fysisk form, är alla där för att visa kristen enhet – att ingen stängs ute.
Kapellet invigdes på Kristi Himmelsfärdsdag 1965 och drivs av en förening utan ekonomiskt stöd utifrån. Allt arbete utförs av ideella krafter, 14 olika samfund äger kyrkan och de håller gudstjänst var sin söndag. Vill man delta i gudstjänst kan man bli hämtad av kyrkbåten från Kungshällsudden utanför Bottna. Från bryggan där M/S Göta Lejon lade till var det en kort promenad upp till kapellet. Ön gav ett fridfullt intryck och vi fick akta på stegen för även fåglarna uppskattar ön och skyltar på marken varnade oss för att inte gå för nära fåglarnas reden.
Efter besöket på ön styrdes kosan mot Stegeborgs fästning och slussen vid Mem, porten in i Göta kanal. Här lyfts vi 3 meter över havet och in i kanalen. Det var här invigningen av Göta Kanal hölls 1832, kung Karl XIV Johan var på plats med drottning Désiré och kronprins Oscar. Baltzar von Platen, kanalens initiativtagare och byggmästare, fick inte se sitt verk fullbordat, han hade avlidit tre år tidigare. Kanalbygget startade 1810 och arbetskraften bestod av indelta soldater. De lydde under krigslagarna och det borgade för effektivitet. Omkring 58000 soldater arbetade under de 22 år bygget pågick, ytterligare ett par tusen medverkade, bl.a. ryska desertörer.
Varför byggdes då Göta kanal? För att vatten var det lättaste sättet att färdas på förr. Genom att sammanbinda de stora sjöarna i Mellansverige med Östersjön skulle man få snabbare transporter. När järnvägarna började anläggas på 1850-talet trodde man att kanalens tid var över. Men järnväg och kanal var skilda system då, järnvägen var snabbare men kanalen billigare och tog tyngre laster. Först efter första världskriget, när buss- och biltrafiken utvecklades, var kanalens storhetstid över. Göta kanal togs så småningom över av staten och blev ett turistmål.
Från Mem gled vi framåt i 5 knop på den 3 meter djupa kanalen till slussporten Tegelbruket där nivåskillnaden var 2,3 meter. Vår resa med M/S Göta Lejon slutade straxt före slussen i Söderköping och där väntade vår buss för den sista etappen på resan.
Text: Gunvor Vretblad Foto: Gunvor Vretblad och Margareta Torstensson
