Trots att det var kyligt och blåsigt med ett regn som då och då drog in över storstaden, så var vi 12 tappra som i tog oss till Medeltidsmuseet på Helgeandsholmen i mitten av november. Muséet skildrar Stockholms grundande och medeltida utveckling. Medeltiden i Sverige räknas från ca 1050 då landet började kristnas till 1527 då Gustav Vasa genomförde reformationen.
Det var i slutet av 1970-talet som det gamla Riksdagshuset behövde byggas om och dessutom planerades det för ett garage. Men innan bygget drog igång gjordes omfattande arkeologiska undersökningar på platsen mellan 1978 – 1980. Fantastiska fynd gjordes.
På muséets hemsida får vi veta följande: ”Sammanlagt undersöktes en cirka 8000 kvadratmeter stor yta. När undersökningen avslutades hade nästan 50000 kubikmeter jord genomgrävts och fraktats bort. Utgrävningen gav möjlighet att följa bebyggelseutvecklingen i området från mitten av 1200-talet fram till idag. Tidigt gjordes ett stort fynd av ruiner av grundmurar från flera 1600-talspalats. Mer märkligt var fyndet av Helgeandshusets medeltida kyrkogård med cirka 7 ton skelett, samt stadsmuren. Dessutom påträffades inte mindre än 11 båtar”.
Vi togs emot av muséet guide, Gudrun Wessnert, som lågmält och kunnigt lotsade oss på en dryg timmes rundtur genom muséets olika avdelningar. Första bekantskapen blev Birger jarl, förmodligen Stockholms grundare, född omkring 1210, två gånger gift, åtta barn av vilka två blev kungar i Sverige – sönerna Valdemar och Magnus.
Den byst av Birger jarl som möter oss är gjord utifrån kriminaltekniska metoder av modellmakare Oscar Nilsson. Ansiktet har byggts upp med hjälp av osteologiska analyser och en gipsavgjutning av Birger jarls kranium från 1930-talet. (Kraniet på bilden är en kopia av Birger jarls kranium.) Till kraniet har vävnad och muskler lagts på tills ansiktet framträtt. Här saknas varken grop i hakan eller märken efter ett svärdshugg. Oscar Nilsson har även gjort rekonstruktioner av vår egen Estrid från Täby. Det tog honom dryga två år att få Birger jarl klar.
Muséets hemsida: ”När arkeologerna på 70-talet grävde på Helgeandsholmen framför riksdagshuset upptäcktes en kraftig tegelmur. Det visade sig vara en del av det yttre försvarsverk som Gustav Vasa lät bygga omkring år 1530. Ursprungligen var muren ungefär sex meter hög. Den del av stadsmuren som grävdes fram är 55 meter lång och löper nu genom hela Medeltidsmuseets underjordiska utställning. Stockholm ansågs vara närmast ointagligt med stadsmurar, portar, torn och bommar ute i vattnet, så kallade pålkransar. I orostider byggdes även tillfälliga försvarsanläggningar i trä”.
Ett annat fynd gjordes 1930 i Riddarholmskanalen när man hittade ett båtvrak, det s.k. Riddarholmsskeppet. Skeppet finns utställt på muséet, men senare rön tyder på att bara en liten del av skeppet är utställd. Forskning avslöjar nu att det vrak man funnit bara är bottenskrovet av ett betydligt större skepp som förde både kanoner och över 100 besättningsmän. Skeppet var ett av de första svenskbyggda krigsfartygen, som en tid ingick i den första svenska flottan. Man tror sig veta att skeppet tillhörde biskopen Hans Brask. (Biskop Brask – skulptur i trä av Karl-Olov Björk.) Forskningen om skeppets historia fortsätter.
Stora torget var hjärtat i det medeltida Stockholm med rådstuga, kyrka, brunn och möjlighet för arbetslösa att få ett dagarbete. Här fanns också skampålen där man fastkedjad fick stå och skämmas inför allmänheten för begångna synder som t.ex. hor och småstölder. Männen kunde ofta betala de böter som ålagts dem vid äktenskapsbrott och slapp skampålen, medan kvinnorna inte hade några penningar utan fick axla ”stadens stenar” (se ovan) på 13 kg styck. Med stenarna hängande över brösten och med kedjorna runt nacken leddes kvinnan av bödeln runt torget och ut ur staden. Därefter förvisades hon för alltid med hot om avrättning om hon återvände.
Text och foto: Bodil Svensson
