Om ni har vägarna in till Stockholm City och vill se en spektakulär fasad, gå då till David Bagares gata 10 och titta uppåt den utsmyckade väggen med sina figurer och ornament (se ovan). 10:an är det hus som stuckatören Axel Notini lät bygga i början av 1880. 1884 flyttade han in och 135 år senare, den 7 februari, gjorde ett 15-tal Jarlabankare ett besök i Notinis våning.
Axel Notini var barnbarn till en italiensk olivodlare, men han föddes i Sverige eftersom hans föräldrar lämnat fädernelandet för att slå sig ner i kalla Norden. Hans pappa Giovanni Domenico arbetade som bildhuggare och stuckatör från 1826 bl.a. i Göteborg.
Fastigheten på David Bagares gata ritades av arkitekten Valfrid Karlson. För stuckaturen invändigt ansvarade Axel Notini själv och han inviterade ofta kunder till sitt hus för att visa prov på sin yrkesskicklighet. Axel Notini dör 1914. Samfundet S:t Erik köpte 1992 paradlägenheten. Den överlämnades som gåva till Stockholms stad och visas nu som museum.
Ovan ses detaljer från taket i salongen, som är oerhört rikt dekorerad på väggar och i tak med ornament och figurer.
Våningen på David Bagares gata är idag inredd som ett typiskt borgerligt hem och man kan studera hur salong, herrum och sängkammare kunde se ut hos den svenska borgarklassen. Även i matsalen (ovan) finns det mycket att förundras över både på väggar, i taket och på själva matbordet.
Lägenheten har under 1900-talet varit uthyrd, men de som bott där har ”bott försiktigt”, dvs de har inte renoverat ihjäl bostaden utan i stort hållit den intakt och sparat möbler och inredning. Ovan ses bilder från rökrummet, eller herrummet, dit damer tidigare inte gärna inviterades. Men nu kunde vi sitta där i lampans sken och betrakta de tomtar på takfrisen som betraktade oss.
Axel Notini ses som den främste stuckatören som vid slutet av 1800-talet smyckade Stockholm. Bland hans offentliga utsmyckningar finns arbeten på Rosendals slott, Krigshögskolan, Blanchs café och Grand hotell.
När man ser den utsirade prakt som pryder våningen på David Bagares gata är det lätt att tro att allt är fina träsniderier. Men nej! Stuckatören utförde sina arbeten i gips, marmormjöl och lim. När gipset stelnat målades det med linoljefärg. Taklister och rosetter utfördes ofta i stuck eller stucco, som det heter på italienska. Så här beskriver Hantverksakademin processen: ”Gipsdegen är formbar och torkar långsamt, vilket låter stuckatören gjuta, forma eller skulptera den enligt önskemål. När utformningen är klar lämnar stuckatören degen att torka, vanligen över natten, varpå det tillblandade vattnet avdunstar, gipsdegen härdas och blir återigen till gipssten i den önskade formen. Till de många tekniska fördelarna med stuck hör att den både kan modelleras och gjutas med stor precision och detaljskärpa. För att stabiliseras kan stuckaturer förstärkas med metalltråd, hår eller strå inne i massan. Stuckatören arbetar mot en liten marknad med en begränsad kundkrets.”
Text och foto: Bodil Svensson
