Årets utfärd med Viking Plym den 7 augusti blev en riktig höjdare för oss som var med. Vädret kunde inte vara bättre. Solen lyste från en klar himmel och värmen lindrades av vattnets svalka. Lasse Gustafsson och basen Göran” Järnruste” Karlsson tog väl hand om oss hela dagen.
Viking Plym är byggd av ek och otroligt välhållen. Vi beundrade den fint snidade ornamentiken som pryder delar av skeppet. Viking Plym har samma linjer som Gopstadskeppet på Bygdöy i Oslo, men är hälften så lång och hälften så bred. Drakhuvudet var ursprungligen till för att skrämma fienden, så ett sådant skepp var till för krig. Andra vikingaskepp anpassades för vad de skulle användas till. De som skulle frakta handelsvaror i österled måste kunna rullas på stockar mellan olika floder ända bort till Miklagård som numera vuxit ut och bytt namn till Istanbul. Hemmavid fraktade man boskap mellan öar för bete. Skärgårdsstiftelsen låter än i dag en del öar ha öppna ängar genom att låta boskap beta. De fraktas då runt på grunda båtar.
Det var nästan vindstilla så vi gick för motor till första anhalten – Tornön – där vi avnjöt en härlig picknicklunch och umgicks med ledare för ett seglingsläger. En stackare skulle grilla korv till 30 unga hungriga elever och hade inte fått någon grillkol. Den påsen hade glömts kvar i en båt och kom fram tillsammans med eleverna som nog gick på lågstadiet i skolan. Veckan innan hade en deltagare som bara var 5 år lärt sig att hantera rodret. Den här dagen skulle de lära sig att kryssa, d.v.s. sicksacka sig fram mot vinden.
Vi fortsatte vidare till Kyrkfjärden nära Östra Ryds kyrka där vi fick kaffe på maten. För att komma in till Kyrkfjärden måste vi passera en väldigt smal öppning som dessutom är grund. Vanliga segelbåtar är för djupgående och de som åker långfärdsskridskor kan inte heller ta sig dit för isen blir uppluckrad av strömmar. Det är inte så många som får njuta av Kyrkfjärden numera för även stigarna till stränderna har stängts av.
Göran och Lasse satte segel för det hade hunnit bli en lätt bris. En taxibåt cirklade runt oss i flera varv under ivrigt fotograferande. Vindriktningen var perfekt så vi seglade hela vägen tillbaka till Viggbyholm. Det gick inte så fort. Vi höll 1,9 knop för det mesta så det var inte tal om att brassa på för fulla halsar. Vi fick ett papper där alla namn som hör till ett råsegel var utritade. Tio olika termer.
Men för att njuta av en fin segling behöver man inte kunna alla namn. Det var bara så härligt. En dag att leva på och minnas länge.
Tack för en toppendag!
Text: Susanne Kallstenius Foto: Gun Carlsson
