Kön ringlade lång utanför Liljevalchs denna regndroppande och gråmulna måndagsförmiddag, den 2 december, som vi 23 jarlabankare hade valt för en utställning om Svenskt Tenn 100 år, om grundaren Estrid Ericson och om arkitekten och formgivaren Josef Frank och deras mångåriga samarbete. Här kunde vi verkligen – i kontrast till vädret utanför väggarna – pigga upp oss med sprakande färger, fantasieggande mönster, vackra former och inbjudande interiörer i utställningen ”Svenskt Tenn – A Philosophy of Home”.
Året var 1924 när Estrid Ericson (1894-1981) startade Firma Svenskt Tenn på Smålandsgatan i Stockholm. Hon hade just fyllt 30 och hade en vision om att erbjuda allmänheten tennkonst som låg i tiden.
Tre år senare flyttade Svenskt Tenn till Strandvägen 5 där det finns än i denna dag och 1930 flyttade Estrid Ericson in i samma hus. Hennes intresse för heminredning väcktes och man började sälja möbler, inredning och textil. Våningen ovanför butiken var både ett hem och en plats där Estrid Ericson skapade och utvecklade sina inredningsidéer.
”Svenskt Tenn blev känt för sina exklusiva föremål, och Estrid Ericsons förmåga att leda företaget var avgörande. Som scenograf, kreatör och arrangör av inredningar och utställningar stod hon i en klass för sig, och hennes förmåga att skapa stämningsfulla miljöer och kombinera föremål på vackra och oväntade sätt var unik.” (Svenskt Tenns hemsida).
1934 erbjöds Josef Frank, arkitekt och formgivare som pga. antisemitismen lämnat Österrike, en fristad att arbeta i. Han ritade möbler och mönster och Estrid planerade hur hans verk bäst skulle komma till sin rätt. Josef Frank påverkade Estrid Ericson syn på inredning. Han förde med sig tankar om bekvämlighet, mönster- och färgrikedom. Funkisen blev i deras händer något mjukt och hemtrevligt. I centrum stod människan och huvudsaken var att hemmet blev bekvämt och trivsamt.
“Vi får aldrig glömma, att vi bör ha så stor frihet i våra hem, att vi inte behöver avstå från ett föremål bara därför att det skulle äventyra vår estetiska formalism. Det är inte en viss konstruerad färgharmoni, som ger ett hem dess personliga prägel, det är alla de föremål som samlar sig under ett liv. Allt det man en gång tyckt om, och det man nu tycker om – våra hem är aldrig fullt färdiga; under hela vår levnad bygger vi vidare på dem.”
(Estrid Ericson i ”Inredningskatekesen”, 1939.)
Text och foto: Bodil Svensson
