Text och foto: Bodil Svensson
43 Jarlabankare hade tagit sig till Hörsalen i Tibblekyrkan den 10 april för att lyssna till Roslagsbane-kännaren Lars-Henrik Larsson, som under fjolåret kom ut med boken Roslagsbanan – en tidsresa, som tar oss med på 1970- och det tidiga 1980-talets roslagsbana, den sista kvarvarande smalspåriga järnvägen i Sverige med reguljär tågtrafik. Den är en del av den tidigare Stockholm-Roslagens järnvägar. Spårvidden är 891 mm eller tre gamla svenska fot. Den invigdes 1885 och fraktar dagligen (2019) 53.600 passagerare.
Lars-Henrik Larsson har levt nästan hela sitt liv vid Roslagsbanan. Intresset för att dokumentera banan väcktes i slutet av 60-talet, men någon kamera fick han inte tillgång till förrän 1970.
– Jag fotograferade det mesta i svartvitt, säger Lars-Henrik i ett förord till boken. Det var billigare och passade en fattig gymnasist bättre. Färgbilderna antogs också bli försämrade och blekna bort med åren. Det var en viktig faktor. Jag ville ju dokumentera och önskade inte att mina bilder skulle försvinna.
Många av de bilder han tagit på tåg och stationer och resenärer visade Lars-Henrik Larsson som bildspel för den församlade åhörarskaran. Han har under årens lopp haft rika tillfällen att fotografera och hans kunskap om Roslagsbanan och dess historia är omfattande. Han började sin bana 1979 som lokförare på Roslagsbanan, var sedan utbildningsledare på SL, kom till Roslagståg 2003 och var trafikchef i 10 år och när Arriva tog över blev han trafikplaneringschef. Men efter nästan 40 år på Roslagsbanan ville han den sista vintern före pensioneringen ut i verkligheten igen och återgick till lokförarjobbet.
Förutom boken som nämns ovan har han skrivit Inte spårlöst förbi – en livsresa med tåg, spårvagn och buss där han berättar om sin barndom och sitt yrkesliv inom kollektivtrafiken i Stockholm.
