Foto: Berith Niord

Foto: Berith Niord

Vi var 11 jarlabankare som hade lockats av reseförslaget om en vecka i Makarska, en kroatisk stad vid Adriatiska havets kust. Hotell Metropol skulle vara vårt hem under en vecka. Ett par utfärder ingick i priset, resten av vistelsen var upp till oss vad vi ville göra – sola, bada, motionera, shoppa, delta i utfärder, vandra…

Text och Foto: Bodil Svensson

7 maj.

Tidig avresa, inte ens koltrasten hade mornat sig när jag steg upp i tidig morgontimme. Fördelen med tidig avfärd var att vi fick en hel eftermiddag på oss att bekanta oss med Makarska. Landade norr om Split och for kustvägen söderut under ca en och en halv timme. Hisnande utsikt och stup ner mot havet på sina håll. Långtidsprognosen hade visat på regnskurar i stort sett dagligen under veckan, men det visade sig att det ca 2.000 m höga berget Biokovo vid vars fot Makarska vilar stoppade upp moln från ost och nordost, så till oss kom regnet bara en dag när molnen smög sig in från väster. (Plus den dag vi reste hem, men det kunde ju vara detsamma…)

Makarska vid Adriatiska havet. Bergen i bakgrunden motar bort molnen. Mitt i bilden ligger vårt trappstegsliknande hotell Metropol.

Makarska vid Adriatiska havet. Bergen i bakgrunden motar bort molnen. Mitt i bilden ligger vårt trappstegsliknande hotell Metropol.

 

8 maj.

De flesta i vår lilla grupp tog en vandringstur runt Sveti Petar, en liten halvö tillhörig Makarska, för att så småningom hamna i hamnområdet till lisa för alla kaffetörstiga. Utefter hamnpromenaden ligger nämligen caféer och restauranger sida vid sida i en lång rad. Bankkontor är det också gott om. Och valutaväxlingskrypin.

Nästan hela Jarlabanke-gruppen. Fr.v. Björn, Kerstin, Uno, Christina, Margareta, Berith, Monica och Lasse.

Nästan hela Jarlabanke-gruppen. Fr.v. Björn, Kerstin, Uno, Christina, Margareta, Berith, Monica och Lasse.

Kanten på vandringsvägen runt Sveti Petar sluttade brant mot det blåa havet och i klippskrevorna klängde aloe.

Kanten på vandringsvägen runt Sveti Petar sluttade brant mot det blåa havet och i klippskrevorna klängde aloe.

 

9 maj.

Dags för skärgårdskryssning ca två timmar till staden Bol på södra sidan av ön Brac. Strålande väder, fri tid för alla i land – några ägnade tiden åt vinprovning, andra strosade omkring i omgivningarna och njöt av vackra hus och blomprakt. Tillbaka till båten klockan två för lunch – nystekt fisk alternativt kyckling – och vin ombord. Vädret var lugnt, så kaptenen la ut och vi kunde spisa under färd.

Margareta, Berith, Christina och Uno njuter av båtresan till Brac.

Margareta, Berith, Christina och Uno njuter av båtresan till Brac.

Blomsterprakt i Bols trädgårdar.

Blomsterprakt i Bols trädgårdar.

”Vår” båt.

”Vår” båt.

 

10 maj.

Så kallad fri tid för de som inte bokat resa till Dubrovnik. Det betydde simtur i inomhuspoolen eller i poolen utomhus. I det senare fallet blev det snabba dopp, där var det havsvatten med samma temperatur som i Adriatiska havet. Uppfriskande! Andra alternativ var en vandring runt i staden för att lära känna den lite bättre. Det var det alternativ som Monica och jag valde och vi passade bland annat på att besöka ett franciskanerkloster och St Markuskyrkan.

kroatien_altartavla_640pxh

Altartavla i mosaik i franciskanerklostret. Ett imponerande verk.

 

11 maj.

Med buss en timme upp i bergen till Bobos by i Juretini Dvoro, där Bobo tagit hand om förfallna hus och byggt upp dem på nytt för att återskapa en gammal, traditionell miljö. Där bjöds på skämt och allvar, snaps, rökt skinka och hemgjord ost, soparnik, lunch med kött och hemgjort vin samt underhållning på god nivå – dragspelsmusik och kroatiska sånger.

Bobo hälsar oss välkomna till sin lilla by. T.h. Silvana, vår, inom många områden,mycket kunniga guide.

Bobo hälsar oss välkomna till sin lilla by. T.h. Silvana, vår, inom många områden,mycket kunniga guide.

Gun och Kerstin roas av Bobos skämtsamheter.

Gun och Kerstin roas av Bobos skämtsamheter.

Christina, Hjördis, Björn och Uno lät sig också underhållas.

Christina, Hjördis, Björn och Uno lät sig också underhållas.

Här tillverkas soparnik- traditionell dalmatinsk rätt. Underst tunt utkavlad deg, därefter lök, persilja och mangold och sedan ett tunt lager deg igen. Kanterna låses mot varandra runt om så att inte innehållet sipprar ut.

Här tillverkas soparnik- traditionell dalmatinsk rätt. Underst tunt utkavlad deg, därefter lök, persilja och mangold och sedan ett tunt lager deg igen. Kanterna låses mot varandra runt om så att inte innehållet sipprar ut.

Soparniken läggs sedan på en häll där det tidigare eldats. När soparniken är på plats sopas aska och glöd över bakverket. Gräddas i ca 15 minuter och sopas sedan ren. Penslas med olivolja och beströs med finhackad vitlök.

Soparniken läggs sedan på en häll där det tidigare eldats. När soparniken är på plats sopas aska och glöd över bakverket. Gräddas i ca 15 minuter och sopas sedan ren. Penslas med olivolja och beströs med finhackad vitlök.

Dags att skära upp soparniken. Smakar ljuvligt!

Dags att skära upp soparniken. Smakar ljuvligt!

Fin underhållning med sång och dragspelsmusik!

Fin underhållning med sång och dragspelsmusik!

 

12 maj.

En dag fri för egna initiativ. För Monica, Margareta och mig startade det med en liten shoppingtur och fortsatte sedan helt oplanerat med en längre vandring på stig längs kusten på Kap Osejava. På kartan hade vi sett ut hur vi skulle kunna ta oss runt detta berg- och grönområde. Men icke – vår vandring slutade vid en badvik med sandstrand med en hög och definitivt otillgänglig bergsbrant på andra sidan. Någon väg därifrån fanns inte – utom den vi redan stod på. Det var bara att inse att verkligheten överträffade kartan och att vända. Då kom regnet! En längre skur som åt sig in genom kläder och skor. Tur det fanns fik vid hamnen när vi väl om dit. En kvart i het dusch därefter gjorde susen.

Här vandrade vi både länge och väl under pinjeträden – för att till slut få lov att vända.

Här vandrade vi både länge och väl under pinjeträden – för att till slut få lov att vända.

 

13 maj.

Sista dagen. Utfärd till Split och vandring i den gamla staden med dess smala gator och gränder och livliga marknaden där det mesta fanns att köpa för den hugade. Det mest fantastiska var det gamla palatset från den romerske kejsaren Diocletianus tid. Palatset, från 300-talet, är pietetsfullt restaurerat och man blir imponerad av byggnadsverket. 1979 blev palatset Kroatiens tredje världsarv.

En del av det romerska palatset från 300-talet. Det stora palatset är en av de största bevarade romerska byggnaderna i världen.

En del av det romerska palatset från 300-talet. Det stora palatset är en av de största bevarade romerska byggnaderna i världen.

Vid Sankt Domnius katedral vakar ett blodtörstigt lejon med ett nyslaget lamm under klorna.

Vid Sankt Domnius katedral vakar ett blodtörstigt lejon med ett nyslaget lamm under klorna.

Splits trånga gränder i gamla stan.

Splits trånga gränder i gamla stan.

Den palmkantade och marmorbelagda paradgatan längs hamnen.

Den palmkantade och marmorbelagda paradgatan längs hamnen.

 

14 maj.

Molnen har krupit in från väst och låg lågt över staden. Regnskurar. Hemresa.