Vi var sju personer som den 21 september fick en mycket intressant och trevlig visning av detta museum genom guiden Ulf Skoling (se bild ovan), själv målarmästare och mycket kunnig.

Huset, en ”söderkåk” på Brännkyrkagatan 71 byggdes 1711 som privatbostad till en rik köpman som ville komma utanför Europas skitigaste och mest illaluktande huvudstad som dåtida Stockholms beskrevs. Innan huset blev det museum det är idag har det varit bysättningshäkte (”Bysis”), epidemisjukhus och sinnessjukhus.

Knut Moberg 1896 -1984 lärde sig till målare i unga år, blev aktiv fackligt och politiskt. Han reste runt i landet mellan målarnas arbetsplatser och verkstäder, började samla på gamla och ovanliga verktyg, vilket med tiden blev en ansenlig samling.

Genom Hjalmar Mehrs försorg fick Svenska Målarförbundet och Målarmästarnas Riksförening möjlighet att öppna sitt museum i den gamla söderkåken och Knut Moberg fick ett ställe att förvara sina samlingar och blev dessutom museets förste föreståndare när det öppnades 27 oktober 1970.

Det här fina skåpet är ett exempel på vackert dekorationsmåleri.

Den gula dörren är en vanlig slät plåtdörr som ser ut som en vackert snidad trädörr. T.o.m. en namnskylt på sned har kommit med.

Dörren med mannen som spelar luta – kan vara Bellman – är också en helt slät vanlig dörr.

Det långa geväret är en ”trästock”, som guiden uttryckte det, men den ser mycket verklighetstrogen ut. Guiden berättade att detta var nr 2, eftersom nr 1 blev stulen och att tjuvarna måste ha blivit mycket förvånade när det visade sig att ”geväret” inte gick att använda.

På den här välpackade cykeln färdades MålarJohan när han skulle ut på jobb. På pakethållarens trälåda hängde hinkar med material och verktyg som skulle räcka för hela uppdraget. Där fanns krita och hornlim, klistermjöl och en schellacksburk. Tapetborste, sax och lod fick han inte glömma, ej heller begagnade rakblad och tapetlinjal. En kraftig sopborste att stöppla limfärg med kanske också behövdes. Och var dagarna korta krävdes en fotogenlykta.

Text och foto: Margareta Torstensson