Den 12 juni var vi 17 jarlabankare som fick förnimma en doft av den fina världen. Ett intressant och lärorikt besök på Riddarhuset som våra duktiga arrangörer Birgitta och Margareta hade ordnat. Väl där fick vi en guidad tur av Therese Gyllenram, av adlig börd, som emellertid sökte avdramatisera detta med den märkvärdiga adeln.
Riddarhusets bakgrund, historia och arkitektur finns att läsa mera om på www.riddarhuset.se, så här blir det bara en rapsodisk beskrivning av vad vi fick se och höra.
Vi samlades utanför den både ståtliga och vackra utsmyckade fasaden av tegel och kolonner av gotländsk sandsten. Ett säteritak kröner byggnaden som kan betecknas ha sen renässansstil. Flera arkitekter var skapare av detta verk, den senaste och mest kända var Jean de la Vallée som också slutförde palatsbygget 1674.
Efter introduktion i Stenhallen fick vi så småningom besöka Riddarhussalen med de 2.332 adliga vapensköldarna. Numera återstår 650 adelsfamiljer i Sverige. Sven Hedin var den siste som adlades. Utöver vapensköldarna som dominerade salens väggar fanns i taket en enormt stor målning benämnd Dygdernas rådslag, ett mästerverk av David Klöcker Ehrenstrahl.
Syftet med Riddarhuset och dess salar var att skapa en samlingsplats för adeln som ju hade behov av att som ett av de fyra stånden överlägga och besluta om i för dem och genom sin maktställning i för riket viktiga ärenden. Talmannen i adelns sammankomster var Lantmarskalken som i kraft av sitt ämbete hade två ståtliga stavar av ädel metall.
Genom vår guide Therese fick vi reda på rangordningen inom adeln där baroner och friherrar tillhörde den lite lägre rangen än grevarna. Kungen och de kungliga hertigarna var inte adel utan stod i en särställning ovanför i rang.
Vår besöksgrupp samlad i den nu som festsal använda Lantmarskalkssalen.
Efter denna föreläsning med många frågor från vår aktiva grupp fick vi komma till Lantmarskalkssalen med porträtt av alla adelns talmän i riksdagen, lantmarskalkarna. I denna sal samlades under stormakts- och frihetstiden det Sekreta utskottet som diskuterade hemliga ärenden i utrikespolitiken. Representanter för adel, präster och borgare ingick i utskottet medan bönderna inte ansågs vara pålitliga i dessa ärenden. Tiden går… kanske våra livsmedelsförsörjande bönder inte är de som betraktas som minst pålitliga.
Text och foto: Arne Forssén
